Mycket eller lite – det nya normala?

Förra året ställdes krav på att vi skulle stänga till och i år att vi ska öppna upp. Vi släpper vidare allt vatten som regnar respektive rinner in i sjön i balans samt med ytterligare avtappning. Den justerbara mängden är inte så stor som många tycks tro. Den klarar inte stora översvämningar och kan inte kompensera för låga flöden nedströms mer än marginellt. Ett vattensystem där inga andra reglerfunktioner finns eller vattenbromsande funktioner anlagts och där det snarare dikats och röjts för att snabbare få bort vatten.

Just nu är dammarna nedströms (Hålldammen vid Hällsjön, Haraker och Svanå) dessutom helt stängda liksom Fläcksjön avdunstad så att det inte rinner över något vid tröskeln vid Hällsjön…. Därför rinner det inte något vidare i systemet nedströms Fläcksjön oavsett nederbörd och tillskott uppifrån. Trafikverket vill inte ha ökade flöden och höjning av Fläcksjön då de jobbar vid bron vid sjöns utlopp. I Västerås önskar man mer vatten till faunapassagen. Gemensamma faktorn är att alla stirrar på Hörnsjöfors som den förlösande lösningen.

Vissa tycks tro att fördämningen i Hörnsjöfors är orsaken till allt ont och samtidigt allas lösning. Kolla lite mer på denna webbsida och studera hur vattenavrinningsområdet för Svartån ser ut. Fundera lite på hur låglänt terrängen är på många håll och hur liten fallhöjd det är. Lägg till alla dikningsföretag och invallningar som avvattnar snabbt. Och till det tidskonstanten som råder om det regnar i källflödena hur lång tid det tar innan detta vatten når Mälaren. Det handlar om veckor. Till detta de dämningar som finns i tex Svanå, Haraker och Västerås som lever sina liv. Liksom stora sjösystem och flacka marker som Nötmyran och Fläcksjön som hålls torra sommartid och som dunstar.

Och för den som undrar så har det regnat väldigt lite i Svartåns källområden i sommar. De flesta väder som passerat oss har gått västerut. Väldigt lite har kommit i Svartåns system. Någon skriver till oss att det är vi i Hörnsjöfors som ligger bakom vattenbristen i Svartån. Ja, vad ska man säga…

I boken Svanå bruks historia, Fritz Andersson, kapitel Vattenfrågan står att läsa:
”P A Cassel brukspatron 1870-1880, Vattenbristen vid Svanå var ett ständigt bekymmer och årligen måste av denna anledning smidet ligga nere längre och kortare tider, vilket orsakade att leveranstider ej kunde hållas och missnöje bland brukets smeder. Det hände ibland under torrår, att driften vid bruket fick ligga nere närmare ett halvår. ” För att erhålla jämnare vattentillgång, särskilt då Hällsjö hålldamm måste hållas öppen, upprensades utloppen vid Öjesjön, Tillingarna, Bångbosjön och Toftsjöarna. De gamla fördämningarna sattes åter i brukbart skick, och nya uppfördes. Det visade sej emellertid att varken, upprensningarna eller uppdämningen av Hörendesjön, hade åsyftad verkan, genom de långa sträckor efter sankmarker, som vattnet hade att rinna fram blev förlusterna avsevärda.”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *